Språkbarriärer är gränser att överskrida. Men ibland blir jag duktigt förvirrad då jag behöver kommunicera med någon utanför den egna sfären. Jag är ju svenne-banan, men jag har vänner med olika bakgrunder och ibland blir det ganska handfallet då vi pratar med varandra. Särskilt då jag slänger mig med idiom som ”att vara på grön kvist” eller ”du är ju inte riktigt torr bakom öronen”. Själv tycker jag att jag bemästrar orden relativt väl med tanke på hur ruttna betyg jag hade i plugget, men språket är också en fråga om vilja - vill man nå fram så gör man det. Man måste inte använda obegripliga idiom.

Vissa hävdar att gemenskap handlar om socioekonomisk tillhörighet och att språket är en avgörande faktor och det är ju inte en alldeles oriktig iakttagelse när allt kommer omkring. Jag menar dock att förståelse, i stort, handlar om att söka varandra och det behöver inte alltid vara ett spörsmål om klass. På universitetet hade jag en lärare som älskade att snärja sin omgivning i sitt språkbruk. Han uttryckte sig så oerhört nyanserat att det ofta blev ofattbart. Det som slog mig i mötet med honom var att varje enskilt ord var så avgörande att tillvaron stannade upp varje gång han öppnade munnen. Det var på många sätt fascinerande, men framför allt tragiskt då det skapade en misstänksamhet hos hans mottagare. Den som formulerar sig så medvetet exakt att det blir oklart är inte värd att bemötas.

Jag säger det igen - vill man nå fram så gör man det!