Ber om ursäkt för att jag har dröjt med mina inlägg de senaste dagarna, men det finns faktiskt en alldeles rimlig förklaring till denna förhalning. Jag har nämligen fått en tillfällig rumskamrat som kräver all min tid i mitt lilla källarkrypin i Sollentuna. Det är en gammal polare från hemstaden och han går i terminen över mig. För tillfället befinner han sig mellan två boenden och därför kände jag mig nödgad att bistå med husrum under ett par veckor. Sagt och gjort, jag öppnade mitt hem för denne vän och blivande kollega, storsint som jag är.

En bisak i sammanhanget är att min nyblivna och kortvariga rumskamrat har sitt ursprung i Bosnien och därmed tänkte jag, i mitt stilla sinne, att han kanske ville laga lite spännande och annorlunda mat som jag kunde få smaka på för att bryta tristessen i pytt i panna med allroundkrydda. När han så började slamra med kastrullerna i kokvrån i måndags höjdes förväntningarna på kulinariska läckerheter från fjärran land, men döm av min förvåning när käket gick ned på tallriken. Det var den svennigaste rätten man överhuvudtaget kan tänka sig - köttbullar med lingonsylt och potatis. Missförstå mig inte, jag älskar husmanskost, men om man har en livs levande bosnier på besök så vill man ju bli bjuden på någon spännande anrättning från Balkan. Nä, min vän, gör om gör rätt!


Köttbullar är fint, men...